söndag 23 april 2017

Veckans topp tre!

1. På första plats måste vara att jag klarade gårdagens halvmaraton i Höganäs trots motgångar i uppladdningen och huvudvärken som jag trodde skulle spränga skallen vissa bansträckor, men känslan efter är fantastisk! 


2. Veckan började med en härlig dag på lekland med familjen! Att få hänga med vänner, samtala och mysa blandat med att springa runt med barnen! Helt enkelt en perfekt blandning av gemenskap, skratt och rörelse! 


3. Församlingen i vår by har fredagsmys ett par gånger per termin och i fredags var det dags igen. Först en gudstjänst tillsammans med hela familjer sen tacos och gemenskap i kyrkans hus efteråt. Jag skrattade så jag grät under kvällen, njöt av böner och sång under verklighet av att låta barnen komma till Gud. Bilden är tagen mitt under predikan.


fredag 21 april 2017

Morgondagen

Bävan blandat med förväntan fyller mitt bröst med en konstig känsla när insikten slår hårt att det är en dag kvar tills det är dax. Det jag en dag i början på december drömmande kände kunde bli en rolig grej blir verklighet imorgon! Med förhoppningen om att det verkligen får bli en rolig dag, fri från prestation och fylld med upplevelse!

Första hindret var ekonomin, det löste sig snabbt genom sponsring av startavgiften, så då var det bara att anmäla mig. Men det andra och det som varit det största hindret kom på julafton som en extra klapp när det knäppte till i mitt knä och jag inte kunde ta mig hem från löprundan utan att halta fram.

Januari klarade jag max 500m utan att knäet låste sig och smärtan skrek.

Februari gick det 1,5km innan det samma hände och jag fick bryta och haltande ta mig hemåt med tårar i ögonen.

Mars kom och jag visste att det jag testat januari och februari fungerade inte så jag tog ett steg bak. Jag jobbade med stretch och SMR rullning av benen och masserade periformis massor med liten boll. Byggde löparstyrka och undvek löpspåret helt, men höll konditionen levande genom spinning, cykling och rodd.

April - 6:e närmare bestämt var det dags för eldprovet... då var det läge att prova. 14 km upp över åsen för att se hur benet höll, och hur planen i mars hade fungerat. Skulle jag kunna klara en halvmara om 16 dagar... Det höll! Smärtfritt hela vägen och kände mig fräsch och sugen på mer när jag kom hem.

Det sista hindret är min skalle och smärtan de senaste veckorna. (Finns mer info i inlägget smärtsam påsk.) Men jag kör på, har sänkt kraven och tänker att allt går! 

Så igår var jag och Linnea och hämtade våra startkit på Höganäs Sportcenter så nu är vi pålästa, har en lista med saker vi ska tänka på. Är du en erfaren löpare och känner att du vet något som du önskar någon berättat för dig innan din första halvmara, så dela hemskt gärna med dig! Det tas emot med tacksamhet!


Imorgon är det dags! Inte alls med den uppladdning jag drömde om i december när jag anmälde mig, men med den uppladdning som varit möjlig under rådande omständigheter. Jag ska försöka rapportera så gott jag kan, kommer nog mest att ske på instagram under @ptlillaax där ni kan följa mig under dagen. Det kommer även att gå att följa mig på mika:timing antingen via appen eller via www.hoganashalvmaraton.se men tro inte att jag kommer leverera något ballt! Mitt start nr är 1277!

Mitt mål med morgondagen är:
1. NJUTA av dagen
2. Ta mig runt, om det så ska ske gående
3. Helst inte komma allra sist

Med stolthet delar jag denna bilden med er, som jag fick i anmälningsbekräftelsen:



torsdag 20 april 2017

Frukost laddad med energi!

Vem har inte hört klyschan "frukost är dagens viktigaste mål!" Personligen tycker jag att alla mål är lika viktiga men med en bra frukost i magen blir matdagen lite enklare att hålla för då har jag etablerat grunden för dagen! 

En stående favorit för mig är havregrynsgröt med både linfrö och pumpafrön medkokade! Serverat med en klick jordnötssmör och mjölk! 


Med detta i magen har jag energi för att klara av dagens utmaningar, oavsett om det är promenad med barnen eller ett spinningpass med härligt gäng på gymmet! Mitt humör håller sig stabilt och jag slipper må dåligt i onödan! 


tisdag 18 april 2017

Lätt i början?

Med nytt mål i sikte är det lätt att satsa hårt, att gå hela vägen och kämpa med den varmaste av glödar! Men när vi hållit på så där i några veckor (eller mindre) och fortfarande inte ser dom drömska resultat som var målet så tappar vi glöden och viljan att kämpa! Känner du igen dig? 


Det är då vi behöver påminna oss om målet, kanske få någon i närheten att snällt berätta ifall målet över huvudtaget är realistiskt, annars är det dags att börja med att justera det. Men utgå ifrån att du har ett realistiskt mål och du bara är otålig? Jag säger det ofta till kunder och ännu mer till mig själv; LITA PÅ PLANEN! Det tar tid att uppnå resultat. Det är ballt och imponerande med människor som når dit för att dom håller sig till planen även när det är tråkigt. Dom tränar även när det inte längre var det roligaste att göra den dagen. 

Hela vårt samhälle lär oss att saker ska gå fort och i många fall är det bekvämt och bättre med snabba lösningar. Ponera ett samhälle styrt av vanlig postgång till exempel, jämfört med nuvarande sms och epost. Men när det kommer till vår kropp och vår hälsa måste saker få ta tid ibland och då gäller det att ha skapat ett skyddsnät för att inte tappa fokus. 

Ett bra tips är delmål som du har tålamod att invänta, då blir inte det stora målet så svårt att nå! Koppla ditt mål till en känsla, hur kommer du känna när du når dit eller när du inte gör det? Påminn dig ofta om den känslan!

Dagens pepp är att hålla ut! Se över ditt mål, se till att det är realistiskt, sen håll ut! Skapa delmål så du ser att du är på väg, men i övrigt så lita på planen! 

måndag 17 april 2017

Lekland, rörelse & massa vänskap

Ett facebook inlägg för drygt fem år sedan ledde till att jag träffade tre underbara kvinnor som genom livet med sina familjer blivit mitt hjärta kärt. Det började med en barnvagnspromenad tillsammans och sedan bildade vi en egen mammagrupp! Under hela föräldraledigheten träffades vi troget minst en dag i veckan för fika, promenader, samtal, ja allmänt delade livet.

När vardagen i form av arbete, dagis, rutiner och livet började ta sin plats efter föräldraledigheten fick vi hitta på nya former för att ses och för att fortsätta dela livet. Även om det för vissa av oss går tid mellan kontakterna så är det fantastiskt att veta att dessa ljuva människor finns.

Idag var en sådan lyxdag då vi tillsammans fick njuta av gemenskap och häng med familjerna! Det blev på lekland i Malmö så barnen kunde springa av sig medan föräldrarna hängde mellan varven men även själva få springa runt o klättra bland ställningarna! 

Sista timmen hade övriga åkt när vi båda sprang med och lekte med barnen! Timmen blev verkligen full rulle med massor av spring och klättring. Efteråt när vi frågat barnen vad som var bäst idag blev svaret "när vi alla lekte tillsammans!"

Hann med en snabbvisit till farmor o farfar med innan bilen styrde hemåt med två mycket glada med ganska trötta barn! 

Tacksam för en dag med massa skratt och bus! 




söndag 16 april 2017

Smärtsam påsk

Min påsk har varit lite annorlunda, inte alls så vilsam och fridfull eller festlig för den delen heller. Den har haft sina höjdpunkter som att få träffa familjen på mannens sida och att hinna umgås med mina barn.

Mitt liv är som jag skrivit om innan en del av att leva med en kronisk sjukdom som heter IIH eller pseudotumör. Det händer inte ofta att jag blir oroligt lagd över vad som händer inne i skallen, det enda jag vet är att min skalle aldrig tar hänsyn till vad jag har tid med! Denna påsken är ett sådant tillfälle, kanske har det varit intensivt sista tiden, för mycket eller så har det inte varit det. Det kan vara otroligt många faktorer, det kan vara att vädret slår om och lufttrycket ändrar sig mot att bli vår och att jag behöver in och ställa om trycket. Kanske är shunten trasig, men alla dessa kanske... ingen som vet, den enda faktorn som avgör är hur ont i huvudet jag har och min bedömning av det. Nu är jag inne på dag nio av kraftig huvudvärk och det är inte så lätt att strunta i det hela längre.


Innan ni stormar mig med att jag måste ta kontakt med läkare, så vet jag redan detta. Men det är påskhelg och inte överbefolkat med neurokirurger direkt. Om huvudet kräver det efter helgen så kommer jag ringa och se till att få det kollat. Jag har en läkartid hos ögonläkaren för att kolla dom om en dryg vecka, misstänker att det blir fördröjt med neurokirurgin tills dess oavsett, men har lovat mig själv att ta kontakt om smärtan inte förbättras.

Med denna skallen undrar flera då hur jag kan klara av att vara ute bland folk.... Mitt enkla svar är att det finns smink och droger, samt att jag lärt mig hantera olika nivåer av denna smärtan i 14 år. Att klara av några timmar bakom min fasad är ibland (ganska ofta) den enda behagliga verklighetsflykt jag har. Däremot ser familjen smärtan när sminket tas av och verkligheten kommer fram.

Sminkad och drogad till vänster, avsminkad verklighet till höger.
Jag är medveten om att detta sätt att hantera livet skapar problemet att jag ser ut att klara tillvaron utan bieffekter, och då minskad förståelse för effekten som smärtan har på mig. Mitt humör, tålamod och trevlighet blir aningen begränsad. Jag blir lite mer introvert, men ibland är det bara skönt att omgivningen "vet" att jag inte är ok, att det bakom blicken gör ont, men att det ändå är ok, smärtan behöver inte diktera vad jag kan göra eller vara i fokus.

Det är så jag levt sedan jag fick denna diagnosen 2003 och så jag troligtvis alltid kommer leva, för alternativet är att dra täcket över huvudet och bara inte gå upp. Det har aldrig varit och är inte ett alternativ!


torsdag 13 april 2017

Skärtorsdag

Vanligast idag är att vi inom församlingar samlas för Getsemane afton, där vi minns hur Herren Jesus blev förråd. En annan vinkling på dagen är att det är den dagen då Jesus åt den sista måltiden med sina lärjungar, då dom delade brödet och hade gemenskap med varandra. Jag skulle kunna sväva ut i tankar kring detta, men det är inte min avsikt att ha kristen undervisning på bloggen, däremot vill jag göra en poäng.

Oavsett om du är kristen eller inte så ta tillfället i akt att dela gemenskap med dina nära eller varför inte med någon du tänk på länge men inte tagit dig tid att ringa upp?

För mig kommer dagen idag att avslutas just i gemenskap efter jobb med ett par underbara vänninor som jag fått lära känna på senare år och som blivit naturliga och självklara delar av mitt liv. Först ska jag ner till jobb och ha lite gemenskap med kollegor och kunder som vill träna lite inför helgen.