Sjukhus och paus

Jag har hamnat inlagd på sjukhus pga min sjukdom IIH som du kan läsa mer om här på bloggen.  Efter några veckor av smärta har jag nu synpåverkan och andra symptom som gör att jag just nu befinner mig i ett vakuum av att invänta operationsbesked eller inte. Jag försvinner inte helt från nätet, men kommer göra uppdateringar via instagram där ni hittar mig på @ptlillaax

Återkommer här på bloggen så fort energin finns igen.

Veckans topp tre!

1. På första plats måste vara att jag klarade gårdagens halvmaraton i Höganäs trots motgångar i uppladdningen och huvudvärken som jag trodde skulle spränga skallen vissa bansträckor, men känslan efter är fantastisk! 

2. Veckan började med en härlig dag på lekland med familjen! Att få hänga med vänner, samtala och mysa blandat med att springa runt med barnen! Helt enkelt en perfekt blandning av gemenskap, skratt och rörelse! 

3. Församlingen i vår by har fredagsmys ett par gånger per termin och i fredags var det dags igen. Först en gudstjänst tillsammans med hela familjer sen tacos och gemenskap i kyrkans hus efteråt. Jag skrattade så jag grät under kvällen, njöt av böner och sång under verklighet av att låta barnen komma till Gud. Bilden är tagen mitt under predikan.

Morgondagen

Bävan blandat med förväntan fyller mitt bröst med en konstig känsla när insikten slår hårt att det är en dag kvar tills det är dax. Det jag en dag i början på december drömmande kände kunde bli en rolig grej blir verklighet imorgon! Med förhoppningen om att det verkligen får bli en rolig dag, fri från prestation och fylld med upplevelse!

Första hindret var ekonomin, det löste sig snabbt genom sponsring av startavgiften, så då var det bara att anmäla mig. Men det andra och det som varit det största hindret kom på julafton som en extra klapp när det knäppte till i mitt knä och jag inte kunde ta mig hem från löprundan utan att halta fram.

Januari klarade jag max 500m utan att knäet låste sig och smärtan skrek.

Februari gick det 1,5km innan det samma hände och jag fick bryta och haltande ta mig hemåt med tårar i ögonen.

Mars kom och jag visste att det jag testat januari och februari fungerade inte så jag tog ett steg bak. Jag jobbade med stretch och SMR rullning av benen och masserade periformis massor med liten boll. Byggde löparstyrka och undvek löpspåret helt, men höll konditionen levande genom spinning, cykling och rodd.

April - 6:e närmare bestämt var det dags för eldprovet... då var det läge att prova. 14 km upp över åsen för att se hur benet höll, och hur planen i mars hade fungerat. Skulle jag kunna klara en halvmara om 16 dagar... Det höll! Smärtfritt hela vägen och kände mig fräsch och sugen på mer när jag kom hem.

Det sista hindret är min skalle och smärtan de senaste veckorna. (Finns mer info i inlägget smärtsam påsk.) Men jag kör på, har sänkt kraven och tänker att allt går! 

Så igår var jag och Linnea och hämtade våra startkit på Höganäs Sportcenter så nu är vi pålästa, har en lista med saker vi ska tänka på. Är du en erfaren löpare och känner att du vet något som du önskar någon berättat för dig innan din första halvmara, så dela hemskt gärna med dig! Det tas emot med tacksamhet!

Imorgon är det dags! Inte alls med den uppladdning jag drömde om i december när jag anmälde mig, men med den uppladdning som varit möjlig under rådande omständigheter. Jag ska försöka rapportera så gott jag kan, kommer nog mest att ske på instagram under @ptlillaax där ni kan följa mig under dagen. Det kommer även att gå att följa mig på mika:timing antingen via appen eller via www.hoganashalvmaraton.se men tro inte att jag kommer leverera något ballt! Mitt start nr är 1277!

Mitt mål med morgondagen är:
1. NJUTA av dagen
2. Ta mig runt, om det så ska ske gående
3. Helst inte komma allra sist

Med stolthet delar jag denna bilden med er, som jag fick i anmälningsbekräftelsen:

Frukost laddad med energi!

Vem har inte hört klyschan "frukost är dagens viktigaste mål!" Personligen tycker jag att alla mål är lika viktiga men med en bra frukost i magen blir matdagen lite enklare att hålla för då har jag etablerat grunden för dagen! 

En stående favorit för mig är havregrynsgröt med både linfrö och pumpafrön medkokade! Serverat med en klick jordnötssmör och mjölk! 

Med detta i magen har jag energi för att klara av dagens utmaningar, oavsett om det är promenad med barnen eller ett spinningpass med härligt gäng på gymmet! Mitt humör håller sig stabilt och jag slipper må dåligt i onödan! 

Lätt i början?

Med nytt mål i sikte är det lätt att satsa hårt, att gå hela vägen och kämpa med den varmaste av glödar! Men när vi hållit på så där i några veckor (eller mindre) och fortfarande inte ser dom drömska resultat som var målet så tappar vi glöden och viljan att kämpa! Känner du igen dig? 

Det är då vi behöver påminna oss om målet, kanske få någon i närheten att snällt berätta ifall målet över huvudtaget är realistiskt, annars är det dags att börja med att justera det. Men utgå ifrån att du har ett realistiskt mål och du bara är otålig? Jag säger det ofta till kunder och ännu mer till mig själv; LITA PÅ PLANEN! Det tar tid att uppnå resultat. Det är ballt och imponerande med människor som når dit för att dom håller sig till planen även när det är tråkigt. Dom tränar även när det inte längre var det roligaste att göra den dagen. 

Hela vårt samhälle lär oss att saker ska gå fort och i många fall är det bekvämt och bättre med snabba lösningar. Ponera ett samhälle styrt av vanlig postgång till exempel, jämfört med nuvarande sms och epost. Men när det kommer till vår kropp och vår hälsa måste saker få ta tid ibland och då gäller det att ha skapat ett skyddsnät för att inte tappa fokus. 

Ett bra tips är delmål som du har tålamod att invänta, då blir inte det stora målet så svårt att nå! Koppla ditt mål till en känsla, hur kommer du känna när du når dit eller när du inte gör det? Påminn dig ofta om den känslan!

Dagens pepp är att hålla ut! Se över ditt mål, se till att det är realistiskt, sen håll ut! Skapa delmål så du ser att du är på väg, men i övrigt så lita på planen! 

Lekland, rörelse & massa vänskap

Ett facebook inlägg för drygt fem år sedan ledde till att jag träffade tre underbara kvinnor som genom livet med sina familjer blivit mitt hjärta kärt. Det började med en barnvagnspromenad tillsammans och sedan bildade vi en egen mammagrupp! Under hela föräldraledigheten träffades vi troget minst en dag i veckan för fika, promenader, samtal, ja allmänt delade livet.

När vardagen i form av arbete, dagis, rutiner och livet började ta sin plats efter föräldraledigheten fick vi hitta på nya former för att ses och för att fortsätta dela livet. Även om det för vissa av oss går tid mellan kontakterna så är det fantastiskt att veta att dessa ljuva människor finns.

Idag var en sådan lyxdag då vi tillsammans fick njuta av gemenskap och häng med familjerna! Det blev på lekland i Malmö så barnen kunde springa av sig medan föräldrarna hängde mellan varven men även själva få springa runt o klättra bland ställningarna! 

Sista timmen hade övriga åkt när vi båda sprang med och lekte med barnen! Timmen blev verkligen full rulle med massor av spring och klättring. Efteråt när vi frågat barnen vad som var bäst idag blev svaret "när vi alla lekte tillsammans!"

Hann med en snabbvisit till farmor o farfar med innan bilen styrde hemåt med två mycket glada med ganska trötta barn! 

Tacksam för en dag med massa skratt och bus! 

Smärtsam påsk

Min påsk har varit lite annorlunda, inte alls så vilsam och fridfull eller festlig för den delen heller. Den har haft sina höjdpunkter som att få träffa familjen på mannens sida och att hinna umgås med mina barn.

Mitt liv är som jag skrivit om innan en del av att leva med en kronisk sjukdom som heter IIH eller pseudotumör. Det händer inte ofta att jag blir oroligt lagd över vad som händer inne i skallen, det enda jag vet är att min skalle aldrig tar hänsyn till vad jag har tid med! Denna påsken är ett sådant tillfälle, kanske har det varit intensivt sista tiden, för mycket eller så har det inte varit det. Det kan vara otroligt många faktorer, det kan vara att vädret slår om och lufttrycket ändrar sig mot att bli vår och att jag behöver in och ställa om trycket. Kanske är shunten trasig, men alla dessa kanske... ingen som vet, den enda faktorn som avgör är hur ont i huvudet jag har och min bedömning av det. Nu är jag inne på dag nio av kraftig huvudvärk och det är inte så lätt att strunta i det hela längre.

Innan ni stormar mig med att jag måste ta kontakt med läkare, så vet jag redan detta. Men det är påskhelg och inte överbefolkat med neurokirurger direkt. Om huvudet kräver det efter helgen så kommer jag ringa och se till att få det kollat. Jag har en läkartid hos ögonläkaren för att kolla dom om en dryg vecka, misstänker att det blir fördröjt med neurokirurgin tills dess oavsett, men har lovat mig själv att ta kontakt om smärtan inte förbättras.

Med denna skallen undrar flera då hur jag kan klara av att vara ute bland folk.... Mitt enkla svar är att det finns smink och droger, samt att jag lärt mig hantera olika nivåer av denna smärtan i 14 år. Att klara av några timmar bakom min fasad är ibland (ganska ofta) den enda behagliga verklighetsflykt jag har. Däremot ser familjen smärtan när sminket tas av och verkligheten kommer fram.

Sminkad och drogad till vänster, avsminkad verklighet till höger.

Jag är medveten om att detta sätt att hantera livet skapar problemet att jag ser ut att klara tillvaron utan bieffekter, och då minskad förståelse för effekten som smärtan har på mig. Mitt humör, tålamod och trevlighet blir aningen begränsad. Jag blir lite mer introvert, men ibland är det bara skönt att omgivningen "vet" att jag inte är ok, att det bakom blicken gör ont, men att det ändå är ok, smärtan behöver inte diktera vad jag kan göra eller vara i fokus.

Det är så jag levt sedan jag fick denna diagnosen 2003 och så jag troligtvis alltid kommer leva, för alternativet är att dra täcket över huvudet och bara inte gå upp. Det har aldrig varit och är inte ett alternativ!

Skärtorsdag

Vanligast idag är att vi inom församlingar samlas för Getsemane afton, där vi minns hur Herren Jesus blev förråd. En annan vinkling på dagen är att det är den dagen då Jesus åt den sista måltiden med sina lärjungar, då dom delade brödet och hade gemenskap med varandra. Jag skulle kunna sväva ut i tankar kring detta, men det är inte min avsikt att ha kristen undervisning på bloggen, däremot vill jag göra en poäng.

Oavsett om du är kristen eller inte så ta tillfället i akt att dela gemenskap med dina nära eller varför inte med någon du tänk på länge men inte tagit dig tid att ringa upp?

För mig kommer dagen idag att avslutas just i gemenskap efter jobb med ett par underbara vänninor som jag fått lära känna på senare år och som blivit naturliga och självklara delar av mitt liv. Först ska jag ner till jobb och ha lite gemenskap med kollegor och kunder som vill träna lite inför helgen.

Min relation till mat

Med jämna mellanrum och speciellt när jag är trött eller nära mens behöver jag planera mina matdagar så att jag inte hamnar ur fokus och även för att göra ett stickprov på hur jag har det med min relation till mat och mathållningen.

Bara för att jag fick hjälp med att kickstarta viktnedgången betyder inte att kampen är över, även om jag är i mål rent viktmässigt sedan länge. Nu återstår fokus på att lära mig fylla dagarna med rätt energimängd för att orka träna och för att kroppen ska få i sig den näring som behövs för en jämn energinivå och därmed även ett jämnt humör. Det tror jag är ett livslångt lärande!

Mitt största problem brukar vara att jag äter för lite energi under dagen, vilket i sin tur leder till energibrist på kvällen och så fort ungarna har lagt sig blir det sötsaker. Inga mängder. Det blir inga mängder, men det som retar mig är principen att jag "måste" ha ngt, att suget är så stort så jag ersätter mitt sista mål för dagen med skräp (rent näringsmässigt). Det i sin tur skapar en negativ spiral av ork vilket i sin tur tar ut sig på nästa kväll när jag slappnar av igen. Pust! 

Med denna bakgrund har jag därför hoppat på en kompis utmaning om nio sockerfria dagar! Det är inget livslångt mål eller en grund jag skulle rekommendera som absolutist i längre perioder, däremot för att bryta ett mönster tror jag det kan fylla sin funktion väl! Vilka nio dagar talar vi om då? Jo, naturligtvis blir det över årets godishelg - påsk! Tänkte inte riktigt på det när jag skrev på, men dessto större anledning att haka på. Jag firar verkligen inte påsk för godisets skull, därför borde det inte spela någon roll om godiset finns eller ej. Utmaningen blir att inte smaka av barnens!

Nu laddar jag iaf för denna onsdag som börjar med spinning! Så här ser min planerade matdag ut:

07.00 - Havregrynsgröt med pumpafrön, linfrön, jordnötssmör och mellanmjölk.

10.00 - En skiva av mitt hälsobröd med smör och två skivor rostbiff.

13.00 - Jordärtskockssoppa med en skiva hälsobröd.

16.00 - En banan (borde vara lite till men har kund här så bättre än inget).

18.00 - Pannbiff med potatis och keso.

21.00 - Kvarg med fruktsallad.

Glad onsdag, har du tänkt genom vad du äter på en dag eller det får gå som det går? Oavsett mål att gå ner, gå upp eller bara checka av sin mathållning är det nyttigt att skriva matdagbok för att få koll och kunna justera mot det håll man vill. Varför inte testa att skriva ner din dag?

Våra fötter!

Fötterna innehåller 66 leder, 214 ligament, 38 muskler och senor, samt 25% av kroppens alla ben. De flesta människor tar 6.000-10.000 steg dagligen och fötterna belastas med cirka 700 ton, d v s samma vikt som 15 fullastade långtradare. Varje dag! Fotens konstruktion är faktiskt mer komplex och fantastisk än handens, ändå glömmer vi ofta bort att ta hand om dom, det är ju "bara" fötter!

För ett drygt år sedan började jag tänka på mitt löpsteg, började läsa litteratur, allt från böcker som "born to run" eller "slow jogger", blandat med vetenskapliga artiklar o bara allmänt trams och människors åsikter. Men ju mer jag läser och lär mig, ju mer börjar jag ansluta mig till skaran som propagerar för barfotalöpning. Människan har sprungit i alla tider, men dämpade löparskor har inte funnits i alla tider och inte heller löpskador... Dra egna slutsatser, jag kommer inte slå in det i huvudet på någon, men om du springer så är det värt att läsa lite om varför det spelar roll "hur" vi springer!

Idag fick jag möjlighet att prova springa i ett par barfotaskor, vilken känsla! Det gick inte att fuska med steget för omedelbart talade kroppen om för mig hur jag borde ta steget istället. Jag har fem ledord när jag lär ut löpsteg och tillsammans blir dom SADEL:

S - Snabba och lätta steg.
A - Avslappnad kropp och armarna intill dig.
D - Drivet ligger i höften.
E - Effektivt frånskjut
L - Landningen spelar roll, den är rakt under kroppen och på framfot/helfot

När jag idag sprang med barfotaskor behövde jag inte ens tänka på ovanstående för det gav sig själv, när jag tappade ena delen gjorde det ont och kroppen justerade det hela rätt direkt. Knäna mår toppen, det enda som krävde riktig kärlek efter rundan var min stretching och vaderna kändes. Imorgon lär jag gå lite knäppt, men jag är nog ändå kär i en ny stil.

Passade på att värma upp kroppen genom att utföra acticutmaningen som tack och lov hade vilodag på burpee utmaningen, så blev 35 knäböj, 40 sek plankan och 30 armhävningar.

Fotbollsmamma?

Fotboll är inte min grej, har aldrig varit och blev till och med en avsky när jag bodde i England några år pga hur sporten styrde samhället där. 

Men, nu har jag en son som i ett år längtat efter att börja på Knatte fotboll och idag var det dags. Morgonrutiner gick undan och 1,5 timme innan vi skulle åka frågade sonen om han fick vänta på yttertrappan! Eh, nej. 

Väl på plats blev det lite nervöst, pirrigt och läskigt, men det gick över efter uppvärmningen. En stor trygghet att vi bor i ett litet samhälle och en tredjedel av gruppen var kompisar från förskolan!

Efteråt är det en strålande kille och jag inser med ett dalande hjärta att jag nog får börja gilla fotboll för annars kommer lördagar inte bli roliga eftersom fm lär vara på vallenno heja som en "duktig" fotbollsmamma. 

Det är bara mina barn som kan få mig på andra tankar kring fotboll! 

30 dagars utmaning

Actic har lanserat en 30 dagars utmaning där du kan välja vilken av 4 utmaningar du hakar på, eller varför inte alla? 

Jag tänker haka på alla, häng på oavsett om du är medlem hos oss eller bara vill vara med! 

Första dagen är det:

5st armhävningar

20st knäböj

20sek planka

5st burpees

Jag är klar med dag 1, du kan anmäla dig via appen att vara med fram till den 14/4! Startskottet för just dig kan vara ett utmärkt sätt att fredagsfysa idag, behöver inte vara svårare än så! 

Så bara haka på så kör vi!! 

Att lita på planen

Om du följt mig ett tag har du koll på att jag ska springa Höganäs halvmaraton den 22/4, dvs om 16 dagar 😬

Det största problemet har varit att det smällde i knäet på julafton och sedan dess har jag inte kunnat springa mer än en km innan knäet har gjort ont. Massor av utredningar och undersökningar senare diagnostiserades jag med löparknä... surt! Mitt i uppladdning och förberedelse för loppet. Tillsammans med mer löpkunnigt folk fick jag göra en plan, men tålamod är inte min grej och jag har kämpat med att låta bli spåret och lita på planen, att det kommer fungera har inte känts självklart!

Jag har kämpat med rehab, bättrat mig med uppvärmning och nedvarvning i varje pass, jobbat med att stärka benmusklerna, framför allt gluteus medius och idag var det eldprovet, noggrann uppvärmning, sen upptäcksfärd i skogen! Så sjukt härligt att märka av resultatet från styrketräningen ihop med förbättrat löpsteg, främst har jag jobbat med att försöka springa avslappnat och med höften som drivare tillsammans med ett effektivt frånskjut!

Idag gläds jag över att jag nu kan se fram emot den 22/4 med förväntan istället för bävan! Filmen är min lilla glädjesnutt efter 5 km när jag märkte att det håller, sen blev rundan en fortsatt skattjakt efter nya vägar och landade på 13,5km när jag stängde av klockan hemma.

Vänstra hamstring är duktigt spänd och kommer kräva mycket kärlek idag med flertalet stretchningar, men rundan var smärtfri!!! Det gäller att lite på planen! Jag kommer inte kunna prestera några balla tider den 22:a men jag kommer kunna springa, och det har inte varit känslan som följt med mig genom första kvartalet av 2017!

Överraskning på jobb

Att sitta planera träning hemma är inte alltid det lättaste, inte heller att sitta på jobb inreceptionen eftersom det är svårt att vara synlig men samtidigt inte alltid tillgänglig. 

Imorse när jag kom till jobb möttes jag av att chefen fixat så vi nu har ett eget kontor för dom av oss i personalen som behöver kunna jobba administrativt eller med planering också! 

Blev verkligen superglad! Så när jag inte jobbar med kunder på golvet eller står i receptionen är det rätt stor chans att hitta mig på kontoret :) woop woop! 

Morgonjogg med både förrätt och efterrätt!

Det är så lyxigt och skönt att få komma ut på morgonjogg! I videon visar jag två rörelseövningar jag kör på morgonen, 10 ggr på varje övning men bara ett par repetitioner i videon.

Glöm inte bort att börja er joggtur med att värma upp ordentligt! Det tar 10-15 min med en bra uppvärmning så stressa inte genom den oavsett hur lite tid du har, det är inte värt överbelastningen eller överansträngningen i kroppen.

Efter din tur är det lika viktigt att ta tid att stretcha genom kroppen. Kanske tycker du att det är onödigt och att det viktiga är själva löpturen eller själva momentet där du svettas och tar ut dig. Jag vill ändå rekommendera dig att ta tiden till både uppvärmning och nedstretchning, för de delarna är även dom viktiga komponenter av träningen. Tänk på ett träningspass som en trerätters middag!

Förrätt = Uppvärmningen, att få smaka lite på vad som komma skall. En försmak, en uppladdning för ansträngningen som du ska leverera.

Huvudrätt = Det stora i det du ska träna det passet, kanske är det ett löppass, eller ett styrkepass. Oavsett är det lika viktigt att se till att kroppen är förberedd för att klara av prestationen.

Efterrätt = Nedvarvning och stretch! Ack så viktigt att unna sig lite av träningens choklad eller sötsak! Ta tillfället i akt att fundera igenom träningen, vad kändes bra, vad var mindre bra, vad ska du förändra till nästa pass... finns massor med vinklar att fundera genom om det är prestationen i sig som utvärderas. Men lika viktigt att ta tid och njuta av att du faktiskt varit ute och tränat och tagit tid för din hälsa!

Förra veckans topp tre

Pust, intensiv vecka som kulminerade i en intensiv helg är en härlig sammanfattning av vecka 13 och de sista dagarna var särskillt underbara, men nu behövs det lite återhämtning!

Veckan började med en resa till Örebro för att träffa ledningsgruppen inför torpkonferensen som är en återkommande kristen konferens på Närkeslätten. I kombination med resan fick jag möjlighet att dimpa ner i goda vänners vardag och hänga med deras minsting lite! 

Nr två på topplistan är den underbart roliga och härliga möhippehelg jag var på, därav att detta inlägget är sent. Helena som står fru i Maj överraskades på morgonen 1/4 och innan hon mött oss alla hade hon en svettig stund av att undra om allt var ett aprilskämt eller om hon faktiskt skulle få gå på sin möhippa :) Vi njöt av busigheter, skratt, rörda till glansiga ögon, tävlingar, samtal och umgänge! Ser verkligen fram emot bröllopet då vi får fortsätta umgås! 

Sista men ack så viktiga punkten är avslutningen på veckan som blev ost o kex hos frisören för att klämma in hårfix! Galet trevligt och härligt att börja veckan med att känna mig fräsch i håret igen!