Andra saker jag kämpar med är att en gång i timmen gå en liten runda. Ibland blir den inte mer än 10 meter inne på rummet och ibland blir den hela vägen ner till allrummet. Oftast krävs det att jag sedan sitter där nere en sväng innan jag återvänder för det blir för tufft att klara tur och retur i ett svep.
Huvudet oroar mig inte längre, känner mig rätt säker på att det är lågtrycksvärk baserat på hur jag mått tidigare. Det gör ONT men jag vet att det kommer bli bättre inom några veckor så det är ok. Plus att det slutar göra ont så fort jag lägger mig ner i horisontellt läge!
Magen, ja kära nån, vad ska man säga. Hoppas den läker av sig själv för det finns ingen här på sjukhuset som efter 2 kontraströntgen undersökningar, ultraljud, gynekologundersökning, avföringsprover (lika äckligt som det låter) eller andra prover vet varför jag har så ont i nedre buken.
Två dagar efter shuntoperationen är jag så klart öm och inte så snabb i mina rörelser men jag mår bra med den delen. Försiktigt vågar jag säga att det verkar som om vi krigat loss alla bakterier från min hjärna för denna gången.
Den största segern av dem alla är att jag inte längre måste ha en slang ur skallen vilket betyder att jag får gå som jag vill, jag får göra knäböj utan att en person står och får panik. Jag får gå på toaletten utan att annonsera det till en sköterska, jag får till och med helt enkelt sätta mig i sängen eller vända mig på kudden utan att larma och berätta att jag ändrat läge. Känslan som rycker i hjärtat är när braveheart skriker ut FREEDOM!!!
Jag har haft underbart uppmuntrande besök de senaste dagarna där jag fått flera underbara presenter som både jag och mina barn roat oss med storligen. Tack till er, jag känner mig lyckligt lottad som får ha så underbara vänner i våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar