tisdag 16 maj 2017

Vad hände - fram till den 3/5

Det är så många känslor som snurrar och tankar som är kluriga att formulera ner, men jag ska göra ett försök att åtege de senaste två veckorna med några ord från hjärtat. 

Jag hörde av mig till neurokirurgiska mottagningen efter påsk men precis som jag misstänkte (har ju varit med några år med detta) blev det att invänta ögon och sedan mötte jag min neurokirurg dagen efter. Så efter ytterligare en dryg vecka blev det att åka till ögonmottagningen för ögonkontroll, där jag fick bekräftat att det jag själv anat stämde. Ögonen var påverkade. Dagen efter gick jag en promenad med en vän på fm och sedan packade jag en övernattningsväska och åkte in till neurokirurgiska mottagningen för precis som magkänslan sa så blev jag inlagd. Allting pekade på att shunten var trasig så fredag 28/4 opererades jag för att byta ut shunten, eller för att använda språket som används här inne "göra en shuntrevision". När läkaren öppnade huvudet så blev det en chock för alla eftersom shunten fungerade precis som den skulle, så dom tog lite prover från vätskan runt hjärnan och sedan sydde dom igen mig. Vid uppvaknandet kändes det lite uppgivet, skitjobbigt att inte ha fått svar på vad som var fel, jag har ju ont! Det är lätt att i dessa lägen bli helt uppgiven, men kunde bara invänta provsvar så jag fick permission på valborgsmässoafton och fick två nätter hemma innan jag skulle infinna mig på avdelningen igen den 2/5 kl 9.00. 

Första dygnet hemma låg jag bara i soffan, barnen var hos farmor och farfar för att fira valborg medan mannen min jobbade.Men 1/5 åkte vi och hämtade barnen vid lunch för att göra en utflykt tillsammans till tropikariet i Helsingborg, allt med villkoret att när jag inte orkar så vänder vi hemåt direkt, fanns inget som fick pressa mig. 

Måndag kväll när barnen har somnat åt jag ett kvällsmål som jag brukar och fick galet ont i magen på vänster sida, tänkte att det nog släpper om ett tag. Men det gjorde det inte, även när jag vaknade hade jag lika ont. På något sätt klarade jag av att följa med och lämna barnen på dagis, så svårt att inte veta om jag skulle vara hemma på kvällen eller ej. Vi pratade om att mamma kanske kommer få bo på sjukhuset men att varken doktorn eller mamma vet vad som kan vara trasigt i mammas huvud. 

Väl framme på sjukhuset kunde mannen följa med mig upp vilket var tur för det gjorde sjukt ont i magen, så när jag kom till rätt ställe och fick mitt rum så blev jag snabbt sämre med mer och mer smärta i magen. Infart sattes och jag fick smärtlindring intravenöst som tyvärr fungerade sådär, ögonundersökningen som var bokad avbokades och dagen planerades om med bland annat att förbereda mig för operation. Ingen visste hur akut operationen kunde bli, men alla verkade överens om att jag nog skulle behöva operera magen. Jag skulle ner på kontraströntgen och få svar om hur det såg ut inne i magen innan beslut togs. Resultatet från den visade sent på kvällen att jag hade en ficka i buken där tarmen kan klämmas, dvs fastna som en typ av tarmvred vilket behövde opereras men kunde vänta till onsdag fm. FF inga svar på proverna från fredagen. 

På onsdag morgon kommer först bukkirurgen in till mig och berättar planen inför operationen samt så visar det sig att kirurgen som opererade mig i november 2015 fanns på plats i Lund onsdag och kunde göra reparationen av fickan vilket kändes skönt och tryggt med ett bekant ansikte mitt i kaoset.

En timme senare kom min neurokirurg in på mitt rum med besked att provsvaren från fredagens operation kommit tillbaka och att dom visade på bakterier i csf vätskan LÄNK så dom behövde ta ut hela shuntsystemet och påbörja antibiotika behandling. Man ville undvika att söva mig två gånger på samma dag så man försökte koordinera de två operationerna men så fort allt det praktiska hamnat på plats skulle jag ner till operation.

Allt gick bra, i buken hittade de fickan och tarmar samt insidan av magen var i bättre form än förväntat och de kunde sy ihop fickan med förhoppning att problemet är löst. Huvudet var även den operationen relativt komplikationsfritt då det ”bara” var en shuntborttagning.  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar